Tack för den här tiden – men nu går, tyvärr, TVG-fotboll i graven

Det är inget enkelt beslut, men nu är det taget:
TVG-fotboll går, tyvärr, i graven.

Att vara född med en allt-eller-inget-mentalitet är sannerligen både en välsignelse och förbannelse på samma gång. Å andra sidan är det inget jag är ensam om.

DN-skribenten Kristofer Ahlström skrev nyligen en underhållande text om mäns förmåga att förlora sig totalt i sina intressen, och exemplifierade det med mannen i Ängelholm som försökte bygga en kärnkraftsreaktor i sitt kök. Hade uran snarare än lokalfotboll varit mitt livselixir så hade jag nog också kunnat hamna där, tänker jag.

Det har ju, rent objektivt sett, inte varit någon hälsosam besatthet. Alla tiotals Messengertrådar varje vecka, alla sms och samtal, alla stunder där artikelskrivande klämts in på ett rätt styvmoderligt sätt:

På tåget hem från jobbet, direkt efter läggningar och fotbollsträningar, samt inte minst under tidiga helgmornar med barnen.

Man kan väl säga som så att jag har gått ”all in”, och under de här nästan exakt sex åren – då min fotbollsblogg på TTELA föddes, för att 2019 ersättas av TVG-fotboll – producerat ohyggligt stora mängder material, ja, nästan absurt mycket. I princip varje dag, året runt.

Det är ju ganska ocharmigt att överdriva sin egen betydelse för något, men visst vill jag tro att mitt skrivande har gett Tvåstadsfotbollen ett uppsving och ökat intresse, såväl inom som utanför området.

Samtidigt har jag lärt mig att den älskas av fler än man kan tro, och att den är ett minfält att bevaka. Ibland har jag trampat fel och fått befogad kritik, ibland har minorna nästan utlösts på egen hand, bara av att jag rört mig i närheten.

Men det jag vill säga är att all rapportering har skett med goda intentioner och en vilja att berätta vad som händer och hur människor tänker. Jag har försökt att vara så rättvis och neutral som jag har kunnat.

Varför väljer jag då att lägga ner TVG-fotboll?

Tja, det är ju inte omöjligt att den lever vidare genom någon annan, men det handlar främst om att jag insett mina egna begränsningar. Det är omöjligt att driva ett sånt här projekt halvhjärtat, och då ska man veta att det finns (minst) tre saker som alltid kommer att komma före TVG-fotboll:

Min familj, mitt jobb (på Byrån Dagny i Göteborg) och mitt eget fotbollsspelande i Trollhättans FK.

Man kan väl säga att jag blivit trött på att stressa och att alltid ha dåligt samvete för saker som borde ha skrivits. Dessutom är jag en usel säljare, vilket är en ofördelaktig egenskap när man försöker få folk och företag att vilja investera i ens sajt.

Med allt det här sagt: beslutet gäller inte för evigt, utan det kan mycket väl bli så att jag återvänder så småningom på ett eller annat sätt. Eller så fyller någon annan den lucka som nu uppstår, vilket ju vore det allra bästa.

Jag tycker nämligen att konkurrens är bra för alla parter, och det vore synd om TTELA undslapp det framöver. Inte minst för att kunna säkerställa att även de mindre föreningarna, längre ner i fotbollens hierarki, får chansen att synas med jämna mellanrum.

Samtidigt har klubbarna blivit allt bättre på att kommunicera via sina egna kanaler, och det går knappt att avslöja nyheter nuförtiden utan att de vill ”sampublicera” eller styra exakt när publiceringarna ska ske. Det är en utveckling som inte helt saknar fördelar, men den är inte heller enbart positiv ur ett journalistiskt perspektiv.

Men nog om det. Jag skulle vilja tacka alla som hjälpt mig under årens lopp, inte minst med just TVG-fotboll. Jonas Arbius, Tommi Nyman, Bibbi Dahlström, Tomas Andersson, Susann Sannefjäll, Anki Stelling, Daniel Berggren, Mathias Hegeland, Tilda Magnusson Tell, Andreas Wingård, Emilia Löfström, Alexander Karlström, Gabriel Andersson, Fabian Andersson, Ismet Tursic, Jonas Mökander och Benny Johansson är bara några av de som ställt upp. Ett hedersomnämnade också till min vän Tobias Karnevi, som alltid kommit med goda råd och varit ett ovärderligt bollplank.

Tack också till företag som Tifosi, Stights, Forza Football och Fotbollscompaniet som valt att stötta sajten.

Nä, nu ska jag fortsätta att fira min 32:a födelsedag här.

Ha det fint – och fortsätt att kämpa för den lokala fotbollens skull. Utan er är den inget!